Glaskula...

Lever i en glaskula. Vill så gärna komma ut, men det är svårt.
Varför? Ingen vet, svaren saknas.
Det lyser igenom, men inte tillräckligt för att det ska synas.
Lever på hoppet om att det ska bli bättre.
Ett liv, som i en saga.
Fasaden är vacker, men innanför är det kaos.
Allt jag har är minnen och de kan ingen ta ifrån mig....någonsin.
Minnen och hopp - evig tro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback