Nina

Vilken jäkla pissdag det har varit idag. Iaf känslomässigt sätt. Vaknar, Börjar nästan gråta. Tar mig samman, ut i  köket, äta och läsa tidning. Dåligt val! Slog upp sidan med horoskop. Jaha, då var det kört. Känslomässigt sammanbrott. Förstår inte ens varför jag tror på sån där skit. Men det gör jag iaf. Tror vissa delar slog in under dagen med, då fick jag mig ett tyslåtet gott skratt iaf.
Sen till Jönsbergska och jobba. Yes! Tre roliga timmar till förfogande. Gick dock fort. Var snart på Campus för att ha drama i tre timmar. Förbannat. Dags för tid att tänka och känslosammanbrott. Lyckades med nöd och näppe hålla tårarna tillbaks. Gjorde jävligt ont, men tänkte för mig själv att "här kan jag ju inte sitta och gråta...". Nähe, och varöfr inte då då har jag undrat nu? Det gick ju väldigt bra förra söndagen på Ebbas dansuppvisning inför 500 personer. Som tur var trodde väl dom flesta att jag grät för att det var så fint. Jag hade inte gnällt om det hade varit så. Blötte ner alla mammas sevetter iaf. Söt var jag. Smink överallt. Gud.
Efter tre ointressanta timmar var det äntligen dags att åka hem. Skällde på några stackars medtrafikanter och pratade med Linus om livet och dess mening. Vi kom inte fram till nått vettigt.
Väl hemma, tänka ännu mer. Värdelöst. Tro mig. Ska sluta.
Ska väl snart sova/tänka/gråta lite till. Jag hatar livet just nu. Kärlekslivet. Kärlek är till för kärringar och är inget jag någonsin mer i mitt liv ska lägga energi på. Aldrig!


Emelei sa nått om en bok nån gång...."kvinnor som tänker för mycket". Jag tror den var tillägnad mig. Gräva grav nu. Godnatt.