Vet varken ut eller in...
Emelie och jag drog på nya (eventuellt gamla) äventyr i onsdags. Fick nån smart (korkad) idé och lånade min systers bil (även kallad Putte) och drog till västervik för en kväll fylld med fest. Fick med oss Tobbe i sista sekund. Bra! Vart skulle vi annars sova? HAHA! Jaja, inga kommentarer..
jag och tobbe töck in oss i "Putte" och åkte ut och hämtade Emelie minst en timma försent. Rastlös var hon! Sen systemet och Shell. Här skulle handlas korv!=)
Sen mot V-vik, smärtfritt trodde vi. Aj så fel man kan ha! Väl i Sörping hade jag redan letat efter tutan 336 ggr och varit frustrerad över mina medtrafikanter. Totalt hjärtlösa mit lilla Putte. Avskum! Blev inte bättre i Sörping där vi fick stå i kö i över en halvtimma och fundera över om vi ens skulle hinna till V-vik samma dygn?! Fröken höger tog dock en del "rastbilder" och Tobbe letade efter vevarna till fönsren. (Dom hittades ca en timma senare...) SJälv funderade jag över om man inte kunde gena på nått briljant sätt. Omöjligt, kom jag dock fram till.
Efter ett evigt köande började "Putte" rulla igen...Toppen! Inget kunde väl gå fel nu? Joho då...Det finns trafikljus i Sörping också...Fick stanna vid alla utom ett. Vansinnig! Och som om det inte var nog med det...7 mil senare stod det ett jävla trfikljus till mitt ivägen. Då utbröt ett asgarv. Det MÅSTE ha varit ett tecken på att vi inte skulle åkt till V-vik eller nått. Men envisa som vi är fortsatte färden, med endast ett ynka utbrott till.
Väl i V-vik, stoppa in väskor i Tobbes hus, säga hej till föräldrar och åka till Henke. Grilla o grejja sen till Sebbe där jag enligt en källa tvingat honom att spela massa gitarr för mig. Det man inte minns har aldrig hänt, eller hur?
Sen Frappé...det var tydligen inte heller lyckat..eller jo. Jag hade kul, fast kallade mina kissnödiga köande nyfunna bekanta för fantomen, tarzan och alladin. Emelie skämdes. Sen skällde jag på dom för att kön gick för sakta...tror hon ksämdes igen. Skulle ner på stan dan efter och be om ursäkt. Fick jag inte!
Sen ut och gå...lååångt! Kramp i benen. Hem och sova. Mitt livs bästa/värsta/mest underbara/nödvändiga/förvirrande natt nånsin.
Vaknade med skallebang! Blä. Prasslade gjorde det nånstans med. Mus, har jag fått veta i efterhand. Usch! Sen säga hej då...värre än begravning kan jag lova...och sen börja färden mot Norrpan. Stannade på Smultronstället. Kastade halva glassen om inte mer...kunde inte äta.
Väl hemma, filmdags. Ingen orkade nått annat.
Idag blev det tävlingar och gruppträff här hemma. Ganska trevligt.
Nu ska jag dock gå och begrava mig. Jobba imorn, se dags för ytterligare sysselsättning, för att tänka på nått annat. Ska ut till Arkösund och träffa Tanka. Kan blir riktigt kul. Gamla tider. Bra. Behöver jag.
Jag är mer förvirrad än nånsin...
Orkar inte.
Vad ska jag ta mig till?
Om jag ändå inte tyckte om dig så mycket...
Om du ändå inte vore så himla bra.
"The right kind of wrong"
jag och tobbe töck in oss i "Putte" och åkte ut och hämtade Emelie minst en timma försent. Rastlös var hon! Sen systemet och Shell. Här skulle handlas korv!=)
Sen mot V-vik, smärtfritt trodde vi. Aj så fel man kan ha! Väl i Sörping hade jag redan letat efter tutan 336 ggr och varit frustrerad över mina medtrafikanter. Totalt hjärtlösa mit lilla Putte. Avskum! Blev inte bättre i Sörping där vi fick stå i kö i över en halvtimma och fundera över om vi ens skulle hinna till V-vik samma dygn?! Fröken höger tog dock en del "rastbilder" och Tobbe letade efter vevarna till fönsren. (Dom hittades ca en timma senare...) SJälv funderade jag över om man inte kunde gena på nått briljant sätt. Omöjligt, kom jag dock fram till.
Efter ett evigt köande började "Putte" rulla igen...Toppen! Inget kunde väl gå fel nu? Joho då...Det finns trafikljus i Sörping också...Fick stanna vid alla utom ett. Vansinnig! Och som om det inte var nog med det...7 mil senare stod det ett jävla trfikljus till mitt ivägen. Då utbröt ett asgarv. Det MÅSTE ha varit ett tecken på att vi inte skulle åkt till V-vik eller nått. Men envisa som vi är fortsatte färden, med endast ett ynka utbrott till.
Väl i V-vik, stoppa in väskor i Tobbes hus, säga hej till föräldrar och åka till Henke. Grilla o grejja sen till Sebbe där jag enligt en källa tvingat honom att spela massa gitarr för mig. Det man inte minns har aldrig hänt, eller hur?
Sen Frappé...det var tydligen inte heller lyckat..eller jo. Jag hade kul, fast kallade mina kissnödiga köande nyfunna bekanta för fantomen, tarzan och alladin. Emelie skämdes. Sen skällde jag på dom för att kön gick för sakta...tror hon ksämdes igen. Skulle ner på stan dan efter och be om ursäkt. Fick jag inte!
Sen ut och gå...lååångt! Kramp i benen. Hem och sova. Mitt livs bästa/värsta/mest underbara/nödvändiga/förvirrande natt nånsin.
Vaknade med skallebang! Blä. Prasslade gjorde det nånstans med. Mus, har jag fått veta i efterhand. Usch! Sen säga hej då...värre än begravning kan jag lova...och sen börja färden mot Norrpan. Stannade på Smultronstället. Kastade halva glassen om inte mer...kunde inte äta.
Väl hemma, filmdags. Ingen orkade nått annat.
Idag blev det tävlingar och gruppträff här hemma. Ganska trevligt.
Nu ska jag dock gå och begrava mig. Jobba imorn, se dags för ytterligare sysselsättning, för att tänka på nått annat. Ska ut till Arkösund och träffa Tanka. Kan blir riktigt kul. Gamla tider. Bra. Behöver jag.
Jag är mer förvirrad än nånsin...
Orkar inte.
Vad ska jag ta mig till?
Om jag ändå inte tyckte om dig så mycket...
Om du ändå inte vore så himla bra.
"The right kind of wrong"
Kommentarer
Trackback
