Nina

Nu är jag sådär vansinnigt arg som jag bara kan vara en gång per år. Altså har det förefallit att bli så idag. Överarg så jag inte ens kah tjuta och se ut som en röd fet jävla flodhäst när jag är klar. så arg så jag har hällt vatten på mina skor, och klart och tydligt talat om för min far att jag hatar honom. Sa det två gånger så han inte skulle kunna missuppfatta på nått sätt. Men med hans itelligensnivå går det säkert att misstolka ändå. telefonenn ringer. jag svarar inte. förlåt elin, men jag är inte trevlig just nu.

Nu ska jag ut och köra över honom!

om man skulle mätamin ilska på en skala mellan 1 och 2 så ligger den på 37 just nu.

Den lilla terroristen tar livet av mig! (min minsta katt för den som inte vet!). Har x antal gånger kastat ner honom från köksbordet, köksbänken, spisen, diksbänken. Grävt fram honom bakom grönsakslådan i kylskåpet. Tagit ur honom ur nedersta lådan i frysen, slängt ur honom ur min garderob. Han måste va utecklingsförstörd! Totalt! 
Satte honom under vattenkranen för att han skulle försvinna från dikbänken. Då rystade han lite på sig, fnös och satt kvar. Inte bra. Katter borde va rädda för vatten enligt mina beräkningar.
Sen skulle han va med när jag lagade mat. Efter tappra försök att hålla honom på golvet, bjöd jag på tilltugg. Lök!!! HAHAHA! Där fick han! Spottade, fräste o hade sig. Sen öppnade han inte ögonen på fme minuter. Jag lovar att det var dom fem bästa minuterna i mitt liv.

Min stora katt har också betett sig illa. Fick ett utbrott på honom förut. Ett "om-du-fräser-åt-mig-eller-biter-mig-en-gång-till-så-slår-jag-ihjäl-dig-utbrott"! Idiot.

Vissa saker borde inte få drömmas om. Jag är helt säker! Blir fel i slutet, o så vaknar man, asarg!
Springa snart. Långt o länge. Rensa huvudet. Ska aldrig mer sova.

Min stora katt kan inte jama längre. Låter som om han ätit upp en gräsklippare. Inte vackert! Tror inte det står riktigt rätt till där.

Slutseminarie idag. TACK OCH LOV! Den här veckan har nästan gjort mig hjärndöd. Efter idag, bara ett slutseminarie till den här terminen, sen äre sommar. Tack för det. Sommar och sol, kort tajt kjol eller vad det är som sjungs? Saknar sommaren. Lägga sig i solen, göra ingenting, bli brun. Gillart! Stranden, vatten, glass. SNart sommar. Vänta bara!

Fira Pemsan o Carro ikväll. Ska inte fira så mycket jag, jobba imorn. Tråkigt.
Fira Malin imorn, då ska jag fira. Må dåligt på söndag.

Springa nu., Sen duscha o grejja. Packa saker till slutsem. Göra sig vacker (?), måste hinna äta med. Bråttom? JAPP!

Vårt nya tillskott i familjen - terroristkatten, ligger framför mig och klöser på skärmen. Jag tror det säger det mesta om hans intellekt. Vår förra katt (något smartare, tro det eller ej) verkar inte uppskatta sin nya matmedlem särksilt mycket. 96% av tiden försöker dom döda varandra. Resterande tid sover eller äter dom. Päls över allt. Äckligt. Förresten vet jag inte ens den lilla terroristens fullständiga namn. Tror han heter Mikesh eller så, men för mig är han bara "terroristkatten" eller "den lilla terroristen". Han gör sig som terrorist.

Min pappa bor hemma den här veckan. Fram tills idag har vi nästan hållt sams hela tiden. Vi har nämligen inte umgåtts. Jag har hållt mig borta. Idag gjorde jag dock misstaget och bad honom hämta mig. Efter 1 minut (om det ens tog så lång tid, i tfn,  var vi osams. Hör och häpna - ingen i min omgivning var förvånad! När vi sedan hunnit sitta i bilen och åka tre kvarter var vi igång igen. Då tänkte jag hoppa ur bilen, mitt på stan, och gå hem. Väldigt moget kom jag på! Minus 12 vuxenpoäng till mig. Vi hann sedan bli osams både en två och tre gånger till. Nu sover han tack och lov. Det är en av tre gånger jag tycker om honom. Den andra är när han inte är hemma, och den tredje när han för en gång skull anstränger sig och säger/gör något snällt. Vi borde gå i familjeterapi. Jag, pappa och den lilla terroristen. Slår vad om att vi inte skulle få bo tillsammans mer. Bli inlåsta och fastkedjade på heltid. Inte få mat förrän vi blev snälla. VI skulle hinna svälta ihjäl!

Jag behöver flytta. Nu!
Rumskamrat sökes! Jag är mörkrädd...

Nu är jag trött i kroppen. Nina har sprungit och sedan viftat runt med ett par bortglömda hantlar hon hittade i gareroben. Lika bra att bygga vidare på den träningsvärk jag tvingades ådra mig med i fredags. Idag var första dagen den var någorlunda borta, men nu är den på gång igen. Tror jag gillart! Ska träna mer. Ska bara hitta lite tid åt skiten först. Sen ska jag bli lika stark som Pippi Långstrump.

Det kryper i kroppen på mig av elaka små tankar....funderar på att ringa och väcka Karlsson som dagen till ära försökte väcka mig tio över åtta. HA! Hade han inge för, för jag var redan vaken. Törs dock inte väcka honom feg som jag är. Tror han blir arg på mig.

Min nya frisyr och jag börjar bli vänner nu. Tror vi passar ihop. Först var jag rädd för den. Kort och dan. Ska färga ikväll tror jag med. Jag håller på att förvandlas till en glad, smått galen, träningsvillig (!), nyfriserad bondkärring. Om man bortser från bondkärring känns det rätt bra.

Va i Loftahammar (mitt ute i ingenstans och nära till ingenting) i helgen. Skulla mata djur på Hula Gård tillsammans med Henke och Harald, alias Hula 1 och Hula 2, under en hel helg. Åkte ner i fredags, Henke hämtade mig i Björnsholm, snäll som han var den dagen. Hade blivit en jävla bit att gå. Tror inte jag hade varit framme än. Sen handla och styra lite. Glömde så klart hälften så vi fick handla senare en gång till. Jaja, det börjar bli vardag i mitt liv. Man ska glömma saker. Släpade med oss Harald och Alex till bastu/gym mm på kvällen. Det var här min obarmhärtiga träningsvärk kom till. Tvingades lyfta massa tunga saker och kände mig som ett svagt litet barn. Sen in i bastun. Lyckades krångla ner mig i Pemsans bikini, det gick väl så där. Tror hon får äta upp sig lite om jag ska fortsätta låna hennes kläder. Satt i bastun tills jag höll på att grillas. Vägrade sedan gå in, med risk för att se ut som en glödande kolbit. Skickade iväg Harald och Alex till pizzerian. Pratade med totte i tfn. Lustga idéer har han! Sen begav vi oss med till pizzerian. Snubblade över två påsar, men tanken att vi skulle ta dom med oss slog oss visst aldrig. Glömde igen alltså. Sen göra lite "Loftahammargrejjer" och sen hem. Film va? Jag minns inte. Trött.

Vaknade och könde mig helt överkörd i lördags. Harald skulle skjutsa föräldrar till buss. Gick inte. Haha, Harald var full. Henke körde, Harald släpade med mig ut i Ladugårdentill en massa söta kvigor. Tror inte dom gillade mig. Jag gillade inte dom heller. Dom luktar illa! Mata, mocka, strö o grejja. Sen mata hästarna. En stor o lurvig, Frodo eller nått hette han, och sen hans lilla lurviga vän. Han får gå som namnlös så länge. Jag kan inte minnas. Sen kom Henke o hjälpte.

Under helgen har jag: Fodrat diverse olika djur, mockat kobajs - det är inte kul. Luktar illa och så halkar man i det. Åkt traktor och haft en nära döden upplevelse - Vägrar åka med nån mer gång ensilaget ska in på skullen! Blivit påhoppad och förföljd av Doris - den galda och smått galna labben. Ryckt päls på Isa - den mer stillsamma taxen. Åkt cross. Ska våga åka själv nån gång! Förstört för Henke varje gång vi skulle strö hos kossorna så det inte gick att stänga. Klafsat runt i hagen och räknat kor. Tittat på söta kalvar. Tittat på nyfödd kalv. Tittat på döfödd kalv. Inte alls en vacker syn. Tyckte synd om den fast den var död. Har säkerligen gjort en massa mer, men antingen så var det inte viktigt eller också har jag glömt igen. Hoppsan!
Jag trivs på landet. Fast bara då och då. Doris skulle ta livet av mig, det vet jag. Hon är som min skugga.

Nu borde jag plugga, och det ska jag. Sen färga hår och åka till Mackan o plugga lite till.
Fan vad långt det här blev. Har inte ens fått med hälften ju!

Nej tack! aldrig mer! Är helt säker på att det måste vara det mest meningslösa vi hittills gjort på vår utbildning. Eller inte mest meningslösa, utan det mest utvecklingsstörda!! Jösses. Det hela började med att vi skulle bygga planeter (och nej, jag vet fortfarande inte varför). Så vi byggde Jorden, Saturnus, Eris och en meteorskur. Toppen tyckte vi eftersom det gick fort och bra och vi ansåg att vi hade bättre saker att lägga vår dyrbara tid på. Sen har dessa planeter legat och väntat i en vecka eller två på att vi iåpr skulle släpa med dom ut på en planetvandring längs lillsjövägen i Jursla...Det här är bara början...

För det första klev vi på bussen 12.45 helt ovetandes om att vi borde tagit den som gick 20 minuter tidigare, vilket ledde till att vi såklart kom 20 minuter för sent. Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur alla andra grupper hade fattat det där med 12.25 bussen. Vägen dit var helt ok. Lekte "gul bil" med Mackan, och slog honom för det mesta som var gult. Väl framme fick vå såklart skäll för att vi kommit för sent. Själv anser jag att det var dom andra som var för tidiga. Min första syn var en hemmabyggs sol som satt väl upptejpad på en lyktstolpe. Så var det dags för information om solen. Hörde inte ett skit och frös om händerna. Sen höll vi på så hela lillsjövägen upp, ända upp till Jurslaskogarna. Toppen! För den som inte vet så är det långt. Väl uppe i skogen skulle vi fika på "Mulleplatsen". Då kände jag att det var dags att antingen söka vård till vår så kallade lärare eller fort som satan springa därifrån. Hade inte en chans att göra nått utav det, så det vara bara att snällt följa med till den förbannade "mulleplatsen". Satt där länge och väl, tills Esmira började kasta snö på Mackan, sen var kalaset i full gång. Dessutom det enda roliga som hände på hela dagen skulle jag tro. Efter en allt för lång stund fick vi äntligen resa på oss. HEM tänkte jag ju så klart, men NEJ så fel jag hade. Attans! Nu skulle här lekas. Det var primaternas utveckling, amöbor, fiskar, amfibier, fåglar, däggdjur och människor. Amöbna var sämst och människa bäst. Om jag inte minns fel så blev jag människa och Mackan amöba så inget ändrades egentligen från verkligheten.=) Sen var det nått mer tjafs med ficklampor som jag varken brydde mig om eller på nått sätt såg nått intressant i. Gissa om jag blev glad när karlfan äntligen sa att det var slut, så min snälla mamma kunde komma och hämta oss. Herregud! Jag tror jag går på dagis.


På tal om inget så har jag lagt mitt liv i händerna på min kusin idag. Hon kapade av håret snabbt och lätt. Jag känner mig naken. Mitt hår har varit en del av mig i 22 år. Jag saknar det! Men som sagt, det växer ut. Just nu känner jag inte igen mig själv i spegeln. Kanske lika bra det. Jag vet inte.

Springa nu. Hej!