Det är genetiskt

Gårdagen var perfekt! T gick kanon (red 30 min dressyr i ridhuset) och på kvällen var jag ute och åt med mamma och Linda innan vi gick på Mia Skäringers föreställning "dyngkåt och hur helg som helst". Kan vara bland det bästa jag nånsin sett! Hade tårar i ögonen (ja jag stortjuter när jag skrattar tillräcklig mycket) nästintill hela tiden. Hon träffade mitt i prick skulle man kunna säga.

Idag är inte en lika bra dag. Och jag kan inte förstå var det gick fel? Jag är nämligen kvinna och därför förstår jag mig inte på karlars konstiga små-hetsiga upptåg. Det här med att vi inte ska prata med varandra till exempel? Det finns inte i kvinnors värld vad jag vet?! Och varför är det bara på helgerna vi inte ska prata med varandra? Och varför är dom som små barn ibland? Och varförihelvete kan dom inte bara säga vad problemet är så man förstår?!??!

Det måte finnas en anledning till att vi blev just kvinnor och män. Kvinnor pratar, tänker, känner, funderar, vrider, vänder och analyserar.
Karlar, dom stänger igen som en dragkedja och sen går den inte att få upp. Det är som om den hade fastnat i tyget.

Och sen säger dom att vi ska leva ihop (?)

Old

Länge sen, jag vet.

Ikväll blev inte som planerat, ingen bra kväll.. och min kropp jobbar emot mig idag. Vi är nog osams.

Men jag har en superfin häst i alla fall. Det gör mitt liv!

Godnatt! I morgon är en annan dag...