Nina

På Emelies begäran ska jag nu försöka ta upp den här bloggen igen. Startade ju en annan som det inte blev mycket av och när jag förslog att jag skulle köra vidare på den skrek fröken bestämt att hon inte kunde komma ihåg nån annan bloggadress än den här. Så nu Emelie, BARA FÖR DIN SKULL sitter jag i soffan och ska skriva nått om mitt oviktiga liv.=)

Sist jag skrev hade jag precis fyllt 24, det var sommar det var sol och jag satt säkert i min (vår) 4:a i Loddby. En kväll i september fick dock Henke ett frispel när han tittade över våra driftskostnader och kort därefter var rara Sofia här som sedan sålde vår lägenhet med bra vinst, och idag sitter jag här, i soffan, i Loddby, bland en massa flyttkartonger, och konsitgt nog inte ett dugg stressad över att vi inte har nånstans att bo efter den 28:e december.
Det löser sig har jag hört! Jakten efter hus pågår dock dagligen, men är man inte miljonär så är man inte.

C-uppsatsen tillsammans med Joel pågår för fullt. Och eftersom vi är så jävla bra har jag inte kräkts på den än, men jag antar att det kommer.

Vägen tillbaka är alltid kortare än den väg man aldrig gått - Träningen gick sååå bra idag! Resultaten börjar sakta men säkert komma. Och även om andra tycker att min vikter är obefintliga och resultatet osynligt så är det en vinst för mig. Jag skiter faktiskt i vad andra tycker!